Min egna remiss del 2

Idag, efter jobbet, hade jag planer på att åka och sätta mig på akutmottagning på det sjukhus jag vill komma till . Givetvis mår jag rätt "bra" idag och då är det ännu svårare att göra det där som jag egentligen inte tycker att jag har rätt till, samtidigt som jag faktiskt tycker att jag HAR rätt till när jag tänker ett varv till. Dvs söka hjälp via akuten.
I morse ringde jag i allafall dit jag skickat min egna remiss som jag skrev om för ett tag sedan och dit jag alltså vill komma. Tänkte att jag kunde höra hur lång tid det tar att få svar på om jag överhuvudtaget är välkommen dit osv.
Efter 30 minuter i telefonkö fick jag prata med en sköterska som berättade att min remiss var registrerad och så skulle hon gå och se om den var bedömd och vad läkaren kommit fram till. Blev positivt överraskad över att det kunde vara så att den redan var bedömd. Hon kommer tillbaka och berättar att remissen är bedömd och att läkaren som tittat på den anser att jag är välkommen till dem. Svaret kunde inte blivit bättre!! ÄNTLIGEN vet jag att jag iallafall får komma till läkare som kan det här. Sen berättade hon att det kan ta 3-4 veckor att få en tid, men bad mig berätta hur jag mår idag och vilka symtomer jag har. Jag berättar som det är och då ansåg hon att hon skulle konsultera en läkare med en gång och skicka en kallelse till mig.
Det känns så ofantligt SKÖNT att veta att jag får komma dit och att det faktiskt gick vägen med att skriva en egen remiss.
Skulle jag bli sämre än vad jag är skulle jag söka akut. På något vis känns det med en gång lättare att söka akut om det nu skulle bli så, bara för att någon där sagt det. Tänk att man ska vara så rädd att vara ivägen eller inte ha rätt till hjälp.